Antiken anses som den äldsta av de historiska epokerna och räknas från omkring 3000 f.kr när flodkulturerna uppstod. Antiken upphörde på 400-talet e.kr då romarrikets undergång uppkom. Man vet också hur upplysningens och renässansens lära påverkades av antikens arv.
Man kan förbättra sina kunskaper om antiken genom att studera den här epoken där man kan fördjupa sig i litterära epoker, stormakter under den tiden, hur områden påverkades och dominerades av antiken, samhället, religionen och litteraturen under antiken, grekiska gudar, heder och plikt. Geografiskt sett låg Antikens område runt medelhavet. Grekland och Romarriket var de dominerande makterna under antiken. Dessutom var det persiska riket en världsmakt i Asien under antiken. Å ena sidan präglades antikens område av klassamhället där starka ledare hade all tänkbar makt. Å andra sidan utvecklades demokratin på 400 – talet f.Kr. Medan heder betonades, ansågs feghet som en oförlåtlig synd. Kulturellt sett var teatern viktig för politiska budskap. Dessutom lades grunden under antiken för den europeiska kulturen med politik, filosofi, matematik, astronomi och konst.
Däremot kan man reagera på vissa frågor gällande antiken. Jag menar att medan antikens roll angående kulturella frågor och politisk samt ekonomisk utveckling i Europas samhällen är självklart var det tyvärr vissa negativa aspekter angående epoken alltså förtryck, ojämställdhet, kolonisering, våld och slaveri. Det vill säga att återfödelse av antikens värderingar i Europa inklusive tron på storhet och förnuft var underbara men antikens arv innebar också idéer såsom imperialism, kolonialism, utnyttjande och nationalism vilka i sin tur orsakade världskrigen då milliontals oskyldiga människor drabbades.
Utifrån det trojanska kriget som skildras i Iliaden och Odysseen kan man därför förvärva både positiva och negativa egenskaper vilka kännetecknades av antiken. Det trojanska kriget som handlar om grekernas krigståg mot Troja skildras i iliaden på ett fantastiskt och skickligt sätt. Grekernas främste hjälte heter Akilles och den trojanska prinsen heter Hektor. Efter en tvist med härföraren Agamemnon drar Akilles sig tillbaka men när hans vän Patroklos stupar i strid med Hektor, tar Akilles åter till vapen och dödar Hektor. Hektor ber Akilles att inte förstöra hans lik utan lämna det till hans föräldrar men Akilles säger ”Lejon sluter inga avtal med människor, gör dig redo för strid!”. Hektor vädjar om barmhärtighet:
– Jag ber dig än en gång om att inte slita min kropp i stycken utan ge min döda kropp till far och mor, och om du gör det ska de betala dig rikligt med guld.
Akilles däremot drar bort Hektors senor och binder fast dem i sin vagn. Han åker genom stan för att visa sin triumf medan likets huvud släper i marken. Illiaden slutar med trojanernas dödsklagan över prinsen. I Iliaden predikas några krigiska ideal bland annat att de modigaste och listigaste kämparna tar hem spelet och den mäktigaste och starkaste har rätten på sin sida. Dessutom får man inte alls håna motståndaren. Därför ser Homeros storheten hos trojanerna: hos den ansvarsfulle och hederlige kämpen Hektor, hos hans sörjande gamle far Priamos och hans förtvivlade änka Andromache.
Religiös sett fanns det polyteism under epoken alltså tron på flera gudar vilka levde i en värld likt människorna. Gudarna som bar stor makt ansågs också som odödliga varelser även om de var allt annat än felfria. Genom olika slags offer skulle människor visa vördnad till gudarna. Antikens världsbild präglades också av uppdelat tänkandet och tron på öde. Under antiken fanns det en rad av gudar bland annat Zeus, Afrodite, Apollon och Artemis. Zeus som hade många gudomliga och mänskliga hustrur och barn ansågs som den store härskaren över himmel och jord. Blixen var hans vapen och andra gudar och väsen måste lyda honom. I den grekiska mytologin är Zeus son till titanerna Kronos och Rhea och hans syskon är Hera, Hestia, Demeter, Hades och Poseidon. Poseidon vars vapen var treudden var härskaren över havet. Medan Artmis ansågs som månens och jakens gudinna och hon brukade alltid bära pil och båge med sig ansågs Afrodit som kärlekens och skönhetens gudinna vilken alltid var otrogen mot sin make Hefaistos
Dikten ”Plötsligt framstår han…” är skriven av en kvinnlig poet som heter Sapfo. Dikten handlar om något som är annorlunda under antiken, alltså homosexuell kärlek. Jag menar att det handlar om en kvinna som hemligt förälskar sig i en annan kvinna. Däremot låter det problematiskt på grund av två skäl; för det första så verkar det inte normalt att vara kär i samma kön som sig själv på den tiden och för det andra förälskar den andra kvinnan sig i en annan person, alltså en man. Då blir den förälskade kvinnan svartsjuk på mannen och väljer att kolla in den andra kvinnan på avstånd. Diktens innehåll och dess budskap är inte begränsade till antiken utan det kan generaliseras till alla tider inklusive nu och framtiden. Jag menar att gällande könsläggningen framstår människor lika oavsett tid och rum.
Dessutom kan man analysera ett viktigt begrepp som “hjälteidealet”. Jag tycker att våra hjälteideal speglar vår världsbild och vårt vardagliga liv. Jag menar att man anses som barn av sin egen tid och påverkas därför av samhällets dominerande värderingar och dess viktiga egenskaper utifrån vilka ens personlighet utvecklas. Under olika epoker strävar man därför efter olika förebilder och värderingar bland annat nytänkande, perfektionism och eget tänkande. Det vill säga att medan en hjälte under upplysningen brukar vara en stark man som står på egna ben såsom Robinson Crusoe, är det viktig under romantiken att en hjälte är snäll och barmhärtig gentemot sina medmänniskor som exempelvis i Gothes bok ”Den unge Werthers Lidanden ”. I dagens samhälle förknippar man ofta ordet hjälte med seriefigurer så som Superman eftersom de är övermänniskor som överlever vilka faror som än kastas mot dem. Tidningarna hänvisar till idrottsmän som hjältar varje dag. Däremot tycker jag personligen att en hjälte är någon som hjälper en annan människa utan att få något för det själv. Hjälteidealet kan också präglas av civilkurage vilket innebär att man har mod att göra det man finner rätt fastän det finns en personlig risk. Det är inte enkelt att identifiera sig med en hjälte bland annat antikens. Det ser omoralisk och anormalt ut i vissa kulturer att välja sig själv som hjälte, alltså det är andra personer som påpekar och väljer någon som hjälte. I alla fall krävs det mod för att lämna och avsluta allting i ett land och hamna i ett nytt land där man har lite tid för att börja om igen. Jag tycker att nästan ingen hjälte har förmåga att börja livet som ett barn i ett nytt land då hen skulle bli pensionär i sitt land. Varken Akilles eller Hektor!
Till slut tror jag att jag kommer att ha nytta av mina nyförvärvade kunskaper om antiken i vardagslivet på olika sätt bland annat att förstå den västerländska kulturella bakgrunden, att använda kunskapen när jag jobbar som lärare, att bidra till att främja antikens konstruktiva egenskaper i dagens samhälle och att undvika dess negativa drag exempelvis våld och kränkning mot medmänniskan.